Tuschlav
Tuschlav, Lasallia pustulata, är en fantastisk färgväxt (eller färglav om man ska vara petig :P) som har använts åtminstone sedan vikingatiden. Lite information om färglav finns på historiska museets hemsida. Den enda nackdelen med tuschlav är att färgen inte har så hög ljushärdighet, så man bör vara beredd att färga om sitt garn eller plagg om man utsätter det för mycket solljus (kan därför vara bra att inte använda det till plagg som man t.ex. broderar på).
När jag färgar med tuschlav kör jag på den mest hk varianten, nämligen rötning i urin. Man tar helt enkelt en hink med tättslutande lock (vill man vara riktigt period ska man såklart använda en trähink, men jag fuskar och kör med en i plast) och sedan börjar man använda den som toalett (bara nummer ett!) istället för att gå "the old fashioned way". :P När hinken är nästan full tar man sin färglav, krossar den och blandar ned i hinken. Jag har inga direkta mängder, utan kör lite på känsla. Det är inte så petigt, men ju mer lav desto starkare bad givetvis och sedan kan man alltid använda det till många efterbad.
Rötningen ska ske vid hyfsat hög temperatur. Det bästa är om man har tillgång till en gödselstack där man kan ställa sin hink. Jag brukar låta min stå på balkongen (söderläge). När man placerat sin hink på lämplig plats är det fritt fram att glömma den en vecka. Sedan ska man röra om. Och sedan kan man glömma den en stund igen. Det är bra att låta den stå ungefär åtta veckor (på sommaren), och då rör man om en gång i veckan. Jag brukar ofta lämna badet längre - det är inte så petigt. :) Jag har haft flera hinkar stående över vintern utan omrörning (de har fryst) och de har fungerat utmärkt att använda sommaren efter.
När badet har blivit lite rödlila är det klart att använda. Man behöver inte beta garnet eller tyget innan, utan det är bara att köra igång. Jag föredrar att sila badet innan jag färgar så slipper man lavrester i fibrerna. Det bästa är att först värma badet och koka det en stund, sedan sila av laven och därefter färga som vanligt. Vill man ha maximal färgmättnad bör man lämna garnet i badet en timme och man kan även låta det svalna i badet, men ofta går det bra att ta upp det tidigare (den mesta färgen har fäst redan efter 15 minuter). När jag färgar stora stycken tyg gör jag det i badkaret. Då värmer jag badet lite extra och sedan häller jag över det i badkaret. Under färgningen svalnar badet, men det brukar gå bra i alla fall så länge det är mycket färgämne i badet från början. Det viktigaste är att tyget är helt genomblött innan man lägger ned det i badet och att man rör om hela tiden, annars blir färgningen ojämn. Skopar man upp färgvätskan efteråt kan man använda den igen och färga på spisen med underhållsvärme så går det att få ur mer färg.

Stora tygstycken färgar jag i badkaret. Här färgas sidenhampa.

Tuschlavsfärgade tyger. Från toppen: paisleysiden, sidenhampa, grått fiskbensmönstrat ylle, vit tunn ull och nederst vit tunn ull där sista sköljningen varit i vatten med lite ättikssprit (ger omslag till rosa).

Tuschlavsfärgade garner, 100 % ull. Olika bad.
När jag färgar med tuschlav kör jag på den mest hk varianten, nämligen rötning i urin. Man tar helt enkelt en hink med tättslutande lock (vill man vara riktigt period ska man såklart använda en trähink, men jag fuskar och kör med en i plast) och sedan börjar man använda den som toalett (bara nummer ett!) istället för att gå "the old fashioned way". :P När hinken är nästan full tar man sin färglav, krossar den och blandar ned i hinken. Jag har inga direkta mängder, utan kör lite på känsla. Det är inte så petigt, men ju mer lav desto starkare bad givetvis och sedan kan man alltid använda det till många efterbad.
Rötningen ska ske vid hyfsat hög temperatur. Det bästa är om man har tillgång till en gödselstack där man kan ställa sin hink. Jag brukar låta min stå på balkongen (söderläge). När man placerat sin hink på lämplig plats är det fritt fram att glömma den en vecka. Sedan ska man röra om. Och sedan kan man glömma den en stund igen. Det är bra att låta den stå ungefär åtta veckor (på sommaren), och då rör man om en gång i veckan. Jag brukar ofta lämna badet längre - det är inte så petigt. :) Jag har haft flera hinkar stående över vintern utan omrörning (de har fryst) och de har fungerat utmärkt att använda sommaren efter.
När badet har blivit lite rödlila är det klart att använda. Man behöver inte beta garnet eller tyget innan, utan det är bara att köra igång. Jag föredrar att sila badet innan jag färgar så slipper man lavrester i fibrerna. Det bästa är att först värma badet och koka det en stund, sedan sila av laven och därefter färga som vanligt. Vill man ha maximal färgmättnad bör man lämna garnet i badet en timme och man kan även låta det svalna i badet, men ofta går det bra att ta upp det tidigare (den mesta färgen har fäst redan efter 15 minuter). När jag färgar stora stycken tyg gör jag det i badkaret. Då värmer jag badet lite extra och sedan häller jag över det i badkaret. Under färgningen svalnar badet, men det brukar gå bra i alla fall så länge det är mycket färgämne i badet från början. Det viktigaste är att tyget är helt genomblött innan man lägger ned det i badet och att man rör om hela tiden, annars blir färgningen ojämn. Skopar man upp färgvätskan efteråt kan man använda den igen och färga på spisen med underhållsvärme så går det att få ur mer färg.

Stora tygstycken färgar jag i badkaret. Här färgas sidenhampa.

Tuschlavsfärgade tyger. Från toppen: paisleysiden, sidenhampa, grått fiskbensmönstrat ylle, vit tunn ull och nederst vit tunn ull där sista sköljningen varit i vatten med lite ättikssprit (ger omslag till rosa).

Tuschlavsfärgade garner, 100 % ull. Olika bad.
Birkamössa
Efter en lång tid av tystnad har jag nu lovat mig själv att försöka återuppta bloggandet och skriva lite oftare.
Som jag tidigare nämnt i mitt inlägg om äkta vikingatida smycken och beslag sydde jag en vikingamössa till min sambos födelsedag förra året. Modellen kommer så vitt jag vet från ett fynd från Birka.
Jag har använt mig av sidenhampa från min favorittygmånglerska Kerstin på Medeltidsmode och sidenbrokad från The Silk Society i London. Samtliga tyger har betats med alun och färgats med johannesört tillsammans med järnvitriol för att ge ett färgomslag. Mössan är kantad med minkpäls från en gammal dampäls jag köpte på loppis för 50 kr. Ibland gör man fynd! :)
Nog pratat - såhär blev resultatet:

Som jag tidigare nämnt i mitt inlägg om äkta vikingatida smycken och beslag sydde jag en vikingamössa till min sambos födelsedag förra året. Modellen kommer så vitt jag vet från ett fynd från Birka.
Jag har använt mig av sidenhampa från min favorittygmånglerska Kerstin på Medeltidsmode och sidenbrokad från The Silk Society i London. Samtliga tyger har betats med alun och färgats med johannesört tillsammans med järnvitriol för att ge ett färgomslag. Mössan är kantad med minkpäls från en gammal dampäls jag köpte på loppis för 50 kr. Ibland gör man fynd! :)
Nog pratat - såhär blev resultatet:
