Tuschlav
Tuschlav, Lasallia pustulata, är en fantastisk färgväxt (eller färglav om man ska vara petig :P) som har använts åtminstone sedan vikingatiden. Lite information om färglav finns på historiska museets hemsida. Den enda nackdelen med tuschlav är att färgen inte har så hög ljushärdighet, så man bör vara beredd att färga om sitt garn eller plagg om man utsätter det för mycket solljus (kan därför vara bra att inte använda det till plagg som man t.ex. broderar på).
När jag färgar med tuschlav kör jag på den mest hk varianten, nämligen rötning i urin. Man tar helt enkelt en hink med tättslutande lock (vill man vara riktigt period ska man såklart använda en trähink, men jag fuskar och kör med en i plast) och sedan börjar man använda den som toalett (bara nummer ett!) istället för att gå "the old fashioned way". :P När hinken är nästan full tar man sin färglav, krossar den och blandar ned i hinken. Jag har inga direkta mängder, utan kör lite på känsla. Det är inte så petigt, men ju mer lav desto starkare bad givetvis och sedan kan man alltid använda det till många efterbad.
Rötningen ska ske vid hyfsat hög temperatur. Det bästa är om man har tillgång till en gödselstack där man kan ställa sin hink. Jag brukar låta min stå på balkongen (söderläge). När man placerat sin hink på lämplig plats är det fritt fram att glömma den en vecka. Sedan ska man röra om. Och sedan kan man glömma den en stund igen. Det är bra att låta den stå ungefär åtta veckor (på sommaren), och då rör man om en gång i veckan. Jag brukar ofta lämna badet längre - det är inte så petigt. :) Jag har haft flera hinkar stående över vintern utan omrörning (de har fryst) och de har fungerat utmärkt att använda sommaren efter.
När badet har blivit lite rödlila är det klart att använda. Man behöver inte beta garnet eller tyget innan, utan det är bara att köra igång. Jag föredrar att sila badet innan jag färgar så slipper man lavrester i fibrerna. Det bästa är att först värma badet och koka det en stund, sedan sila av laven och därefter färga som vanligt. Vill man ha maximal färgmättnad bör man lämna garnet i badet en timme och man kan även låta det svalna i badet, men ofta går det bra att ta upp det tidigare (den mesta färgen har fäst redan efter 15 minuter). När jag färgar stora stycken tyg gör jag det i badkaret. Då värmer jag badet lite extra och sedan häller jag över det i badkaret. Under färgningen svalnar badet, men det brukar gå bra i alla fall så länge det är mycket färgämne i badet från början. Det viktigaste är att tyget är helt genomblött innan man lägger ned det i badet och att man rör om hela tiden, annars blir färgningen ojämn. Skopar man upp färgvätskan efteråt kan man använda den igen och färga på spisen med underhållsvärme så går det att få ur mer färg.
Stora tygstycken färgar jag i badkaret. Här färgas sidenhampa.
Tuschlavsfärgade tyger. Från toppen: paisleysiden, sidenhampa, grått fiskbensmönstrat ylle, vit tunn ull och nederst vit tunn ull där sista sköljningen varit i vatten med lite ättikssprit (ger omslag till rosa).
Tuschlavsfärgade garner, 100 % ull. Olika bad.
När jag färgar med tuschlav kör jag på den mest hk varianten, nämligen rötning i urin. Man tar helt enkelt en hink med tättslutande lock (vill man vara riktigt period ska man såklart använda en trähink, men jag fuskar och kör med en i plast) och sedan börjar man använda den som toalett (bara nummer ett!) istället för att gå "the old fashioned way". :P När hinken är nästan full tar man sin färglav, krossar den och blandar ned i hinken. Jag har inga direkta mängder, utan kör lite på känsla. Det är inte så petigt, men ju mer lav desto starkare bad givetvis och sedan kan man alltid använda det till många efterbad.
Rötningen ska ske vid hyfsat hög temperatur. Det bästa är om man har tillgång till en gödselstack där man kan ställa sin hink. Jag brukar låta min stå på balkongen (söderläge). När man placerat sin hink på lämplig plats är det fritt fram att glömma den en vecka. Sedan ska man röra om. Och sedan kan man glömma den en stund igen. Det är bra att låta den stå ungefär åtta veckor (på sommaren), och då rör man om en gång i veckan. Jag brukar ofta lämna badet längre - det är inte så petigt. :) Jag har haft flera hinkar stående över vintern utan omrörning (de har fryst) och de har fungerat utmärkt att använda sommaren efter.
När badet har blivit lite rödlila är det klart att använda. Man behöver inte beta garnet eller tyget innan, utan det är bara att köra igång. Jag föredrar att sila badet innan jag färgar så slipper man lavrester i fibrerna. Det bästa är att först värma badet och koka det en stund, sedan sila av laven och därefter färga som vanligt. Vill man ha maximal färgmättnad bör man lämna garnet i badet en timme och man kan även låta det svalna i badet, men ofta går det bra att ta upp det tidigare (den mesta färgen har fäst redan efter 15 minuter). När jag färgar stora stycken tyg gör jag det i badkaret. Då värmer jag badet lite extra och sedan häller jag över det i badkaret. Under färgningen svalnar badet, men det brukar gå bra i alla fall så länge det är mycket färgämne i badet från början. Det viktigaste är att tyget är helt genomblött innan man lägger ned det i badet och att man rör om hela tiden, annars blir färgningen ojämn. Skopar man upp färgvätskan efteråt kan man använda den igen och färga på spisen med underhållsvärme så går det att få ur mer färg.
Stora tygstycken färgar jag i badkaret. Här färgas sidenhampa.
Tuschlavsfärgade tyger. Från toppen: paisleysiden, sidenhampa, grått fiskbensmönstrat ylle, vit tunn ull och nederst vit tunn ull där sista sköljningen varit i vatten med lite ättikssprit (ger omslag till rosa).
Tuschlavsfärgade garner, 100 % ull. Olika bad.
Birkamössa
Efter en lång tid av tystnad har jag nu lovat mig själv att försöka återuppta bloggandet och skriva lite oftare.
Som jag tidigare nämnt i mitt inlägg om äkta vikingatida smycken och beslag sydde jag en vikingamössa till min sambos födelsedag förra året. Modellen kommer så vitt jag vet från ett fynd från Birka.
Jag har använt mig av sidenhampa från min favorittygmånglerska Kerstin på Medeltidsmode och sidenbrokad från The Silk Society i London. Samtliga tyger har betats med alun och färgats med johannesört tillsammans med järnvitriol för att ge ett färgomslag. Mössan är kantad med minkpäls från en gammal dampäls jag köpte på loppis för 50 kr. Ibland gör man fynd! :)
Nog pratat - såhär blev resultatet:
Som jag tidigare nämnt i mitt inlägg om äkta vikingatida smycken och beslag sydde jag en vikingamössa till min sambos födelsedag förra året. Modellen kommer så vitt jag vet från ett fynd från Birka.
Jag har använt mig av sidenhampa från min favorittygmånglerska Kerstin på Medeltidsmode och sidenbrokad från The Silk Society i London. Samtliga tyger har betats med alun och färgats med johannesört tillsammans med järnvitriol för att ge ett färgomslag. Mössan är kantad med minkpäls från en gammal dampäls jag köpte på loppis för 50 kr. Ibland gör man fynd! :)
Nog pratat - såhär blev resultatet:
Färgreseda
Färgreseda (Reseda luteola) är en fantastisk färgväxt! En kompis till mig hittade fullt av den på ett ruderatområde i Malmö för nårga år sedan och varje år har jag varit där och plundrat lite (läs ganska mycket) till mina färgningsorgier. Har tidigare mest färgat ullgarn, men även min vikingaundersärk i tunt ylle har fått sig ett färgresedabad.
I år stod mycket mer tyg på programmet och jag och sambon var ute och plockade växter i flera omgångar för att kunna färga allt tyg och garn vi ville. Det blir en fantastisk pippigul färg som känns snudd på orealistisk. :) Nytt för i år var också att vi färgade siden. Ett tygstycke sidenhampa (40% siden, 60%hampa) och lite sidentråd för broderi och brickbandsvävning. Vi färgade även över ett stycke tyg med ett efterbad på röd bresilja och fick en jättefin orange färg. Blev en fin 30-årspresent till en reenactande vän som är väldigt förtjust i just orange. :)
Det översta är sidenhampan och de två undre är tunn ull, varav det mittersta färgats över med röd bresilja.
I år stod mycket mer tyg på programmet och jag och sambon var ute och plockade växter i flera omgångar för att kunna färga allt tyg och garn vi ville. Det blir en fantastisk pippigul färg som känns snudd på orealistisk. :) Nytt för i år var också att vi färgade siden. Ett tygstycke sidenhampa (40% siden, 60%hampa) och lite sidentråd för broderi och brickbandsvävning. Vi färgade även över ett stycke tyg med ett efterbad på röd bresilja och fick en jättefin orange färg. Blev en fin 30-årspresent till en reenactande vän som är väldigt förtjust i just orange. :)
Det översta är sidenhampan och de två undre är tunn ull, varav det mittersta färgats över med röd bresilja.
Jag är redo...
...att ta nörderiet till nya höjder!
Surfade runt för att hitta en brosch eller ringnål till en vikingamössa jag sytt till pågen i födelsedagspresent. Tänkte mig även att jag skulle lyckas hitta någon fin "mösstut" som inte var allför stor och klumpig. Ramlade över en sida med en massa äkta vikingagrejer till salu! Gissa om jag var såld! Så nu har jag bestämt mig. Det blir den här:
Helt sanslöst bra skick! Kommer bli superfin på mössan med. :)
Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska köpa till mig själv. Är lite inne på denna:
Eller kanske denna:
Fast, vid närmare eftertanke - varför välja? Ska det vara ska det vara ordentligt!
Det kommer att göra ont på sparkontot, men jag kommer att bli mest hk ever! :P
Pengar är till för att spenderas.
Surfade runt för att hitta en brosch eller ringnål till en vikingamössa jag sytt till pågen i födelsedagspresent. Tänkte mig även att jag skulle lyckas hitta någon fin "mösstut" som inte var allför stor och klumpig. Ramlade över en sida med en massa äkta vikingagrejer till salu! Gissa om jag var såld! Så nu har jag bestämt mig. Det blir den här:
Helt sanslöst bra skick! Kommer bli superfin på mössan med. :)
Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska köpa till mig själv. Är lite inne på denna:
Eller kanske denna:
Fast, vid närmare eftertanke - varför välja? Ska det vara ska det vara ordentligt!
Det kommer att göra ont på sparkontot, men jag kommer att bli mest hk ever! :P
Pengar är till för att spenderas.
Det där med att få tummarna loss...
Ja, så var bollen äntligen i rullning. Det tog sina år!
Har velat ha en hantverkssida hur länge som helst, men eftersom datorer och jag inte riktigt kommer överens (läs inte alls) så har den önskan aldrig ens lämnat idéstadiet. Så startade jag min första blogg och det har väl dykt upp lite hantverk på den (vid närmare eftertanke är det nog bara en härva tuschlavsfärgat garn, men i alla fall), men den lämpar sig inte riktigt för hantverk. Mina kreationer skär sig lite mot det allmäna mumlandet. Någonstans där väcktes tanken att jag borde starta en hantverksblogg också. Sen. Någongång...
Så hittade jag en trevlig vegansk matblogg på nätet och på pågens initiativ startade vi en receptblogg. På den passar hantverkandet ännu sämre. Mat är ju också kul, men egentligen är jag sämst i världen på just recept. Jag höftar alltid när jag bakar och lagar mat. Kan i bästa fall låta mig inspireras av ett recept. Har blivit lite duktig på att försöka skriva ned vad jag gör just för att jag ska kunna blogga det, men det är fortfarande en bra bit kvar innan jag är en fullfjädrad matbloggare.
Ja, tredje gången gillt brukar man ju säga, så här har ni den till slut: min alldeles nya blogg dedikerad till bara handarbete! Jag har ingen aning om var det här kommer att sluta, men det ska bli spännande att se. Har i ärlighetens namn inte så stor aning om var det kommer att börja ens, men det får tiden utvisa. Nu är det i alla fall gjort. Som Tjorven sa. :)
Har velat ha en hantverkssida hur länge som helst, men eftersom datorer och jag inte riktigt kommer överens (läs inte alls) så har den önskan aldrig ens lämnat idéstadiet. Så startade jag min första blogg och det har väl dykt upp lite hantverk på den (vid närmare eftertanke är det nog bara en härva tuschlavsfärgat garn, men i alla fall), men den lämpar sig inte riktigt för hantverk. Mina kreationer skär sig lite mot det allmäna mumlandet. Någonstans där väcktes tanken att jag borde starta en hantverksblogg också. Sen. Någongång...
Så hittade jag en trevlig vegansk matblogg på nätet och på pågens initiativ startade vi en receptblogg. På den passar hantverkandet ännu sämre. Mat är ju också kul, men egentligen är jag sämst i världen på just recept. Jag höftar alltid när jag bakar och lagar mat. Kan i bästa fall låta mig inspireras av ett recept. Har blivit lite duktig på att försöka skriva ned vad jag gör just för att jag ska kunna blogga det, men det är fortfarande en bra bit kvar innan jag är en fullfjädrad matbloggare.
Ja, tredje gången gillt brukar man ju säga, så här har ni den till slut: min alldeles nya blogg dedikerad till bara handarbete! Jag har ingen aning om var det här kommer att sluta, men det ska bli spännande att se. Har i ärlighetens namn inte så stor aning om var det kommer att börja ens, men det får tiden utvisa. Nu är det i alla fall gjort. Som Tjorven sa. :)
